måndag 26 mars 2012

Nya tag!

Jag gör en nystart nu, den här hösten och vintern har verkligen inte gått min väg. Mest mentalt men även sjukdom hit och dit och en grym press på jobbet som mjölkat ur både motivationen och prestationen. Jag har gått på lite väl hårt med träningen periodvis, och med träning jag kanske inte ville utföra för stunden. Jag har tappat lite av det roliga med cyklingen, och det är därför jag legat väldigt lågt med bloggen ett tag nu. Men nu har jag sagt upp all jourverksamhet efter juni månad, börjar landa mer i mina arbetsuppgifter på nya jobbet och fått en uppenbarelse om hur jag ska cykla/träna/ha roligt.

Jag ska tillbaks till den där die-hard-kärleken till cyklingen som jag haft och innerst inne har. Och för att ta mig dit kommer jag enbart göra det jag själv vill med cyklingen nu. Är jag inte sugen på intervaller så kör jag inga intervaller. Är jag inte sugen på att cykla en dag, så cyklar jag inte. Detta är vad jag behöver, att känna suget och kärleken till cyklingen igen. And boy I feel it, nu när jag fått prova SuperX'en med zipparna. Det är verkligen en fröjd att glida fram på.

Något som jag är toksugen på är också mountainbiken nu, att köra tisdagsrajderna men även att cykla på andra dagar med de glada sociala gubbarna och tanterna.

Tävlingsresultat får återigen bli nedprioriterat för jag gräver bara ner mig i en ond cirkel när jag tänker prestation, jag är inte gjord för att tänka prestation. Jag är gjord för att vara god, glad och tycka att alla är välkomna överallt, alltid och att alla resultat är godkända resultat. Så länge jag har kul och inte känner pressen, så lär prestation komma också. Men det är inte det jag ska fokusera på, vilket jag tyvärr gjort den senaste tiden.

Vätternrundan, vi får se hur det blir. Jag har inte gett upp än, men jag har förlorat rätt mkt utebliven träning. Det är skitsamma, så tänker jag fr.o.m nu. Jag kan byta till 8:30 gruppen om jag vill utan att behöva byta tid och startgrupp. Det är även lätt byta bort min sub-plats mot en singel-start plats istället. För vätternrundan ska jag köra oavsett. Och jag ger självklart bort min plats om jag känner nån månad innan start att jag inte kommer ha en chans på tiden.

Just nu har jag en stor känsla av positivitet igen, om det mesta faktiskt. Karin kommer ÄNTLIGEN hem nu på onsdag, min vardag blir återigen normal igen och jag kan sluta längta och sakna som man gör när man funnit den man vill leva resten av livet med. Cyklingen kommer bli kul igen, den är redan kul igen faktiskt, iallafall de gånger jag INTE tänker på den där (jävla) prestations-kraven jag har(har haft) på mig själv.


Nu har det dock varit väldigt tunnt med respons på turer i min bekantskaphets-krets när jag själv kunnat cykla. Flera rundor har gått när jag haft jour, när jag varit bokad på annat, när jag inte hunnit hem i tid, när jag haft sömnproblem och behövt sova ut. Det har även varit ett par tävlingar som jag ärligt talat inte varit sugen på att köra då jag vet att jag inte är i fas med det jag hade tänkt mig just angående tävling.

Fuck it. Jag cyklar ju för att det är kul, och då ska det ju vara kul!

Jag har återigen hopp för framtiden och hoppas att ni kommer få läsa goa och glada inlägg från den här gossen återigen. Som ni läst så många utav tidigare.. :)

9 kommentarer:

Anonym sa...

Cykla ska vara kul. Jag presterar bättre när jag bara har kul. Jag kör det jag känner för, tar i ibland och lugnt ibland.
Fortsätt med det så kommer också resultaten.

Jag kan ta några extra förningar för att få runt dig under 8h på VR :)

/Eskil

Anonym sa...

ÄNTLIGEN!!!!
POSITIVA/OPTIMISTA TANKAR!!!!
KÖR HÅRDT NÄR DU HAR LUST O LUNKA RUNT NÄR DU BEHÖVER RENSA TANKAR!!!
DET FUNKAR!!!
MVH/OLIVER

Anonym sa...

Helt rätt tänkt. Kollarndin blogg varje dag och man blir ju orolig när du inte skriver på flera dag. Hur som helst, välkommen tillbaka.......

STIZZE sa...

Tackar boys. Nu blickar vi framåt! :)

Hasse sa...

Bra tänkt!
Jag skrev lite om samma sak i dag.

Man måste ha kul också!

Helena sa...

Vilket tänkvärt inlägg, cyklingen ska ju som sagt vara glädje, fastnade för en menig, den där att inte känna pressen och då prestationen kommer. Det tar jag med mig!

Die-hard-kärlek, Tametusan ett av de bästa orden jag hört! Det är därför jag gärna låter cykeln stå i sovrummet:)

Helena sa...

Vilket tänkvärt inlägg, cyklingen ska ju som sagt vara glädje, fastnade för en menig, den där att inte känna pressen och då prestationen kommer. Det tar jag med mig!

Die-hard-kärlek, Tametusan ett av de bästa orden jag hört! Det är därför jag gärna låter cykeln stå i sovrummet:)

Per Kumlin sa...

Ja cyklingen ska självklart vara kul. Det är ingen ide att slösa tid på något som är tråkigt.

Kan vara därför jag inte är så snabb för att jag inte tycker det är kul att köra stenhårt och strukturerat hela tiden. Men å andra sidan är jag en av de som cyklat flest år just för att jag tycker det är kul hela tiden och kör det jag känner för.
Så fortsätt med det du också så blir allt bra.

Resultat är inte allt även fast det alltid är kul att göra framsteg och kanske få stå på pallen på någon liten tävling ibland:-)
Men är vägen ditt bara en pina så blir nog ingen långvarig. Så sikta på att alltid ha kul, det har jag gjort.

Anonym sa...

Helt rätt!

Vi som är motionärs-lallare cyklar ju mest för att det är kul och härligt, inte för att bli bäst i världen.

Superstrukturerade Watt-träningsprogram är säkert jättenyttigt, men känner man att det dödar motivationen under en period så kanske man ska cykla lite "friare" ett tag.

Hoppas vi ses vid Snäckan och/eller på breveterna i år.

//DT